Den tillfälliga besökaren

Måndag den 17 maj, 2021 Einsiedeln är en vallfartsort i den schweiziska kantonen Schwyz och är berömt för sitt Benediktinerkloster. Ordet betyder 'Eremitage' och är kopplad till munken St. Meinrad. Enligt legenden levde Meinrad på berget Etzels sluttningar från 835 till 861 då han dog. Under de kommande 80 åren fanns alltid en eremit som följde i hans fotspår. En av dem, Eberhard, började 934 bygga ett kloster och en kyrka på platsen och han blev den förste abboten.  Det var oroliga tider och under de kommande århundradena utkämpades många strider mellan lokalbefolkningen och huset Habsburg. Till slut lyckades Habsburgarna vinna området genom slaget vid Morgarten 1315. Gränserna fastställdes slutligen 1350 mellan Einsiedeln och Schwyz och klostret skyddades av kantonen i slutet av 1300-talet.  Flera konflikter följde under de kommande århundradena. Renässansläkaren och alkemisten Paracelsus föddes i Einsiedeln. Klostret anses vara en av de viktigaste pilgrimsorterna i Europa ti

Så var det då dags att ge sig ut på den första resan. Vi gav oss iväg i lördags, den 15 maj och turen gick till Zürich för att besöka Hannes som studerar där. På vägen passade vi på att hälsa på våra vänner Maxie och Daniel i Vaduz i Lichtenstein. Det var ganska länge sedan vi sågs så det var trevligt att träffas igen. I dessa coronatider blev det en fika i trädgården i skuggan av furstens av Lichtenstein palats som ligger en bit upp på berget.  Därefter ställde vi kosan mot Schweiz. Vi hade bokat två nätter på Fischers Fritz camping vid Zürichsjön från söndag till måndag, så behövde en natt innan dess. Vi hittade en jättefin campingplats vid Walensee. Fantastiskt vackert i en dalgång, omgiven av berg i vad som kallas Heidi-land. Heidi är ett par barnböcker av schweiziske författarinnan Johanna Spyri och handlar om en femårig flicka som växer upp med sina farföräldrar. De publicerades 1881 och är en av de mest sålda böckerna någonsin inom schweizisk litteratur. Firade första övernattni

Det är ju modernt och inne idag att 'downgrade' vad gäller hus, lägenheter och ägodelar. Det kan ibland vara lättare sagt än gjort. Vi lämnade ett hus i Overijse och flyttade in i två lägenheter. Visserligen har vi köpt lite nya möbler, annars var det inga problem att fylla lägenheterna med vad vi hade i huset. Vi har under årens lopp kunnat inreda kök (med porslin, grytor osv) i fyra lägenheter med vad vi hade i huset! Just det, man undrar hur det gick till. Summan av kardemumman är tydlig: Vi hade alldeles för mycket grejor. Med vår nya van finns knappt något utrymme alls. Alltså måste vi nedgradera till det allra nödvändigaste. Inte lätt minsann. Vi har väl plockat in, lyft ut och plockat in igen fyra gånger, innan vi nu är mer eller mindre färdiga. Det betyder att vi själv får plats i bilen också. Vi har kombinerat organisationen med att åka ut till en trevlig plats, ta en promenad och sedan börja jobba. Vi ville prova att bo i bilen för att se att allting fungerar så i lör

  Jag berättade i någon av de första posterna att vi planerar för en ny fas i våra liv. Nu är tiden kommen och vår campervan har anlänt. Det är en Toyota Proace, inredd av Dethleff med sovplatser och minikök. Vi har spenderat de senaste dagarna med att fylla och organisera vad vi behöver ha med oss. Det finns inte så mycket plats så det gäller att vara minimalistisk.  Det ska bli vårt nya, enklare liv. För att få plats måste vi dra ner på kläder och prylar att omge oss med. Bara det nödvändigaste får plats. Desto rikare hoppas vi att vårt liv ska bli när vi kommer närmare naturen. Förhoppningsvis ett nyttigare liv, en annan dygnsrytm, mycket motion och uteliv (och då menar jag inte fest och glam). På något sätt var det nog covid som gjorde att vi äntligen gjorde slag i saken. Vi har funderat på det i flera år. Vi tycker om att köra omkring på småvägar, stanna när vi hittar en fin plats, äta en picknick och övernatta när vi känner för det. De senaste åren har vi campat med tält och det