Den tillfälliga besökaren

21-24 juni, 2021 Mot Kiruna där vi besökte turistinformationen, åt frukost på Café Safari och gjorde lite ärenden. Kostan var nu ställd mot Nikkaluokta varifrån man tar sig till Kebnekaise. Vi bokade in oss för fyra nätter på campingen/ställplatsen. Började måndagskvällen med att äta en utsökt renskav med potatismos och lingon på restaurangen och planerade för utflykten nästa morgon. Mysig restaurang i Nikkaluokta och god renskav Efter att ha träffat några som bestigit Kebnekaise vid förra campingen, så insåg jag att det är inget för mig. Har problem med fötter och ben när jag går för långt. Beräknad tid för bestigning och tur ner är mellan 10-14 timmar. För att ta sig till fjällstationen går man 19 km från Nikkaluokta. Jag följde i alla fall med Martin en bit på vägen. Man börjar Kungsleden redan här och de första sex kilometrarna leder till en sjö där man kan ta en båttur på 20-30 min. Den förkortar leden ca 7 km.   I alla fall på väg mot Kebnekaise ... Så långt följde jag med. Sa ad

17-20 juni, 2021 Mot Haparanda och finska gränsen. Inte läge att ta sig över så vi gjorde en kort sväng i stan. Morfar var stationerad i Haparanda och Karungi under kriget och vi följde lite i hans fotspår, utan att hitta något speciellt. Karungi är en mycket liten plats idag, ca 200 invånare. Byn är vackert belägen vid Torneälven. Vi hittade en informationstavla där det nämndes att: "När 2:a världskriget börjar 1939 kommer många soldater att tillbringa sin krigsberedskap längs Torneälven. En del av soldaterna kommer att vara förlagda i Karungi med omnejd." Det är nog så långt vi kommer med den biten. Vi fortsatte norrut och hamnade i Övertorneå, på campingen "Norrsken Lodge". Drivs av ett schweiziskt par och det var mycket gemytligt. Mycket myggor också, så vi tillbringade första kvällen i restaurangen för lite hemlagad mat. Där var gäster från både Tyskland och Schweiz så Martin kände sig hemma med språket. Dagen efter satt jag i restaurangen och skrev och tittade

Torsdagen den 17 juni, 2021 Vad är det för båge kanske ni frågar er? Det gjorde i alla fall vi, och beslutade oss för att följa den bruna skylten som aviserade platsen för meridianen. Två kilometer stod det på skylten. När vi kom fram till parkeringen hittade vi en annan skylt; ta bilen eller promenera fem kilometer. Eftersom klockan redan led mot kvällningen var beslutet lätt, vi tog bilen. Vi hade inte kört mer än hundra meter när nästa skylt gjorde gällande att man körde skogsvägen på egen risk.  Vi fortsatte framåt med stor försiktighet. Körde, körde och körde. Eftersom man inte kunde köra mer än ca 20 km så tog det sin tid. Äntligen kom vi fram till en liten informationsskylt om Struves meredianprovning. Insåg att vi hade ca 200 meter kvar och fortsatte framåt. Gick och gick, svärandes över myggen och till synes ingen ansats till något monument över Struve. Fram med google maps, men fungerar inte så bra i skogen. Efter att vi gått bra mycket mer än 200 meter vände vi om mot bilen.

Onsdagen den 17 juni, 2021 När man är i Luleå får man inte missa ett besök i Gammelstads kyrkstad. Ytterligare ett världsarv och liksom Lövånger kyrkstad en plats där de långväga gudstjänstbesökarna fick övernatta. Gammelstad är lite större och har dessutom ett friluftsmuseum, Hägnan, som är mycket intressant. Här kan man se gamla, norrländska träbyggnader och få en idé om hur folk bodde och levde förr i tiden.  Gammelstads kyrkstad växte fram på en halvö vid Luleälvens mynning. Tidigt, 1300-talet, blev det ett sockencentrum och här fanns plats för både handel och rättsskipning. Den vackra och annorlunda kyrkan invigdes omkring 1500 och runt omkring den växte staden upp. Vi hade tur att prästen öppnade kyrkan åt oss så att vi kunde få en titt på den vackra interiören.  Kyrkan i Gammelstads kyrkstad Staden fick stadsprivilegier på 1600-talet. Det var först när hamnen blivit för grund som staden flyttades till platsen där Luleå ligger idag. Liksom fallet var i Lövånger växte kyrkstadssed

12-16 juni, 2021 Från Lövånger tog vi oss sakta norrut. Stannade en natt i Byske havsbad, utanför Skellefteå och fortsatte sedan till Södra Jävrabodarna, en fiskecamping. Martin var sugen på att fiska och detta verkade perfekt. Ligger vackert vid havet och vi hittade en plats med utsikt över vattnet.  Så var det det här med fisket. Det visade sig vara en aqua-kultur och sålunda fanns det stor chans att Martin kunde fånga ett par firrar. Det kostar inget att fiska, man betalar för det man drar upp. Jag slog mig till ro med en god bok och övervakade fisket på lite avstånd. Det tog inte lång stund för honom att dra upp två fina laxöringar. Han var mäkta stolt. Dessa tillredde han sedan till middag på kvällen. Smakade gudomligt Och när storfiskaren talar om... Det var så fint på platsen så vi stannade ytterligare en natt, gick en promenad i omgivningen och bara kopplade av. Man känner att man behöver det efter ett par veckors körande. Andra kvällen fick han bara en liten firre, men filéern

Fredagen den 11 juni, 2021 Jag hade några nummer av Kvällsstunden med mig. Fick en prenumeration av föräldrarna. En toppenbra tidning med många artiklar om Sverige, hur det var förr och om historia i allmänhet. Där hittade jag en artikel om Lövånger kyrkby. Aldrig hört talas om tidigare, men tyckte det lät intressant. Kollade upp på kartan var det låg och hade sådan tur att det inte alls var långt ifrån var vi befann oss. Sagt och gjort, vi ställde kosan mot Lövånger som ligger söder om Skellefteå. Undersökte övernattningsmöjligheter och såg att de hade både vandrarhem och ställplats för husbilar. Vi anlände i skymningen...FÖRLÅT, FÖRLÅT... Skymning som vi är vana vid söderut, men här kan man knappast tala om skymning alls, ens under natten. Parkerade på ställplatsen, stack ut huvudet, blev attackerad av myggor och stängde snabbt igen. Visade sig inte vara idealt. Vi velade lite fram och tillbaka. Vi var hungriga och trötta. Då kom Martin på idén att vi skulle kunna hyra in oss på vand

Onsdagen den 9 juni, 2021 Efter gårdagens tuffa marsch på Skuleberget var det dags för en lättare utflykt i skärgården. Vi började med ett Rotsidan, ett naturreservat. Det är en fyra kilometer lång kuststräcka, i sydostlig riktning, med vackert slipade och plana diabashällar. Utmärkta att lägga sig på för att sola eller bara sträcka ut sig. Lätta att gå på efter de stora stenblocken dagen innan. Det verkar på sina ställen som om stenarna är uthuggna av mänsklig hand för något ändamål, men allt är gjort av naturen. Bränningarna gör att stenarna slipas av vattnet och rör sig kontinuerligt. Ett föränderligt landskap.  Vi körde runt halvön och hamnade så småningom i Norrfjällsviken. Där hade vi blivit rekommenderade en restaurang, Fiskafänget. Fantastisk placerad precis i hamnen. Vi fick en plats ute med fin utsikt över sjön. Maten var fantastisk och vi njöt av restaurangmat efter senaste tidens lite påvra och enkla middagar i bilen. Strax bakom ligger campingen och där tillbringade vi en

Måndagen den 7 juni, 2021 Efter en söndag med sightseeing bar det iväg norrut. Vi hittade en fin camping vid Söderhamn. Enda nackdelen var att det var så mycket mygg så vi fick kura ihop oss inne. Det går det med. Dagen efter fortsatte vi till nästa mål, Höga kusten. Efter en snabb tur genom Härnösand fortsatte vi och körde över den mäktiga Högakustenbron, helt fantastisk. Stannade till på andra sidan bron, vid hotellet, och besökte turistinformationen och fick matnyttiga råd om vad som finns att se i området. Vi fortsatte på småvägar upp till Docksta där vi hittade en fantastisk camping med ställplatser, Skulebergets Havscamping. Vi öppnade upp vanen, plockade fram bord och stolar och satte oss att beundra havsutsikten. Det blev en enkel pasta med tomatsås.  Dagen efter körde vi mot Skulebergets nationalpark. Är man i området så måste den bara besökas. Fantastiskt vacker, rena urskogen. Här finns också intressanta geologiska fenomen, som visar hur delar av Sverige har rest sig ur have

Lördagen den 22 maj, 2021 Från vår utflykt i Schweiz stannade vi som hastigast till i Zürich och träffade Hannes. En övernattning på campingplatsen vid Zürichsjön i regn och sedan var vi på väg tillbaka till Innsbruck. Lagom till ett antigentest och en kort runda till lägenheten. Därefter gav vi oss iväg, med negativt coronates mot tyska gränsen. Ingen kontroll så det var bara att köra på. Vi stannade runt Leipzig på en rastplats för att övernatta. Hannes var ganska imponerad att hans gamla föräldrar övernattade på en rastplats vid autobahn. Vad gör man inte för att imponera på ungdomarna? Vi sov gott, hade tillgång till fina toaletter och en god frukost och fortsatte sedan mot Rostock. Vi hade bokat  en färja kl 13.45 och var där i god tid. Ingen trafik på vägarna vilket är ett under i Tyskland. Färjan över till Trelleborg gick smidigt och vi anländer runt 7-tiden på kvällen. Här kollades intygen i alla fall. Vi fortsatte till Limhamn och var hemma. Vi isolerade oss i dagarna fem och

Onsdagen den 19 maj, 2021 Från vår utgångspunkt hos vännerna gjorde vi en utflykt till näraliggande Sion/Sitten. Det här är också ett område, liksom i Belgien, där vissa platser har namn på både två språk, i det här fallet tyska och franska. Staden är huvudort i kantonen Valais. Det är en medeltida stad väl värd ett besök. Den gamla staden har behållit sin prägel och har en del arkitektoniskt annorlunda hus än i andra medeltida städer. Mycket välbevarat och det är endast några moderna uteserveringar som bryter mot mönstret. Annars känns det som att vandra runt i en stad på medeltiden. Ok, kanske stanken är lite mildare idag, och gatorna är inte fyllda av avfall och andra extremiteter som det säkerligen var på den tiden. Historien går tillbaka  till 6200 f. Kr men så långa går jag inte tillbaka här, vi håller oss till medeltiden. Slottet som tronar på en höjd över staden är Chateau de Tourbillon. På motsatta sidan finns basilikan de Valère. De byggdes i slutet av 1200-talet av biskop Bo