Att planera och organisera ett litet utrymme

Det är ju modernt och inne idag att 'downgrade' vad gäller hus, lägenheter och ägodelar. Det kan ibland vara lättare sagt än gjort. Vi lämnade ett hus i Overijse och flyttade in i två lägenheter. Visserligen har vi köpt lite nya möbler, annars var det inga problem att fylla lägenheterna med vad vi hade i huset. Vi har under årens lopp kunnat inreda kök (med porslin, grytor osv) i fyra lägenheter med vad vi hade i huset! Just det, man undrar hur det gick till. Summan av kardemumman är tydlig: Vi hade alldeles för mycket grejor.

Med vår nya van finns knappt något utrymme alls. Alltså måste vi nedgradera till det allra nödvändigaste. Inte lätt minsann. Vi har väl plockat in, lyft ut och plockat in igen fyra gånger, innan vi nu är mer eller mindre färdiga. Det betyder att vi själv får plats i bilen också.

Vi har kombinerat organisationen med att åka ut till en trevlig plats, ta en promenad och sedan börja jobba. Vi ville prova att bo i bilen för att se att allting fungerar så i lördags gav vi oss iväg till Altfinstermünz vid gränsen till Schweiz. 

Altfinstermünz är en gammal gränsstation som ligger utmed den tvåtusen år gamla Via Claudia Augusta. Mer om denna romerska väg i annan post. Fästningen ligger strategiskt i en ravin på gränsen mellan Österrike och Schweiz. Redan de gamla romarna byggde en träbro här över floden Inn, men det var först på 1200-talet som fästningen byggdes och från och med 1300 samlade man in tull här. 

Sigismund, ärkehertig av Österrike utökade 1472 fortifikationen med ett brotorn och vad som kallas Siegmundsegg Castle. Ända fram till 1800-talet, då gods och folk färdades över Passo Resiabergen, användes gränsstationen. När en ny väg byggdes förlorade gränsen sin betydelse.

Altfinstermünz ligger djupt nere i ravinen. Fram till mitten av 1800-talet låg här en taverna "Zur goldenen Krone" där resande kunde vila sig och äta och säkerligen dricka något. Där ligger också ett litet kapell (byggdes 1605) för de som behövde guidning på vägen. Sedan 1999 är bron öppen och detta är alltså en liten gränspassage mellan Österrike och Schweiz. 

Vi parkerade vid 'stora' vägen och tog oss sakta ner för bergssidan. Det är så brant på sina ställen så jag var inte säker på om jag kunde ta mig ner. Lårmusklerna krampade och jag fick ta ett litet steg i taget. Kom så småningom ner och kunde njuta av de gamla byggnaderna, floden, träbron och det lilla kapellet. Som tur var hittade vi skogsvägen när det var dags att gå tillbaka till bilen. Den var också brant, men lite lättare att gå. 

Sökandet efter en campingplats var desto svårare. Restauranger, camping och hotell är stängda i Österrike sedan i julas. Ingenstans kunde vi finna en plats så det var bara att köra tillbaka till Innsbruck.