Ett besök i Einsiedeln

Måndag den 17 maj, 2021

Einsiedeln är en vallfartsort i den schweiziska kantonen Schwyz och är berömt för sitt Benediktinerkloster. Ordet betyder 'Eremitage' och är kopplad till munken St. Meinrad. Enligt legenden levde Meinrad på berget Etzels sluttningar från 835 till 861 då han dog. Under de kommande 80 åren fanns alltid en eremit som följde i hans fotspår. En av dem, Eberhard, började 934 bygga ett kloster och en kyrka på platsen och han blev den förste abboten. 

Det var oroliga tider och under de kommande århundradena utkämpades många strider mellan lokalbefolkningen och huset Habsburg. Till slut lyckades Habsburgarna vinna området genom slaget vid Morgarten 1315. Gränserna fastställdes slutligen 1350 mellan Einsiedeln och Schwyz och klostret skyddades av kantonen i slutet av 1300-talet.  Flera konflikter följde under de kommande århundradena. Renässansläkaren och alkemisten Paracelsus föddes i Einsiedeln.

Klostret anses vara en av de viktigaste pilgrimsorterna i Europa tillägnad Jungfru Maria. Kyrkan har en Svart madonnastaty som är pilgrimsfärdens mittpunkt. Mellan 150-200.000 pilgrimer besöker Graces Chapel varje år. Det är en imponerande staty och kyrka. Dekorationerna är överväldigande, med rosa som dominerande färg. Har knappast sett en mäktigare och vacker kyrka. 

Det är en populär turistort och byn erbjuder både vinter- och sommarsporter. Bland annat har de något som kallas Schwedentritt cross-country skiing trail (Sveriges stegvisa längdåkningsbana (min översättning) om 21.1 km. Banan börjar vid klostret, fortsätter längs med Sihlsee (Sihlsjön) and avslutas vid Schwantenau.  På grund av otaliga stigningar är banan fysiskt krävande. Landskapet med sina myrar och björkar påminner om Sverige och därför döptes banan till Schwedentritt någon gång på 70-talet. Sverige sätter sina spår både här och där.

Den dag vi var där var väldigt lugn, säkerligen på grund av covid-19. Klostret var stängt, men vi kunde besöka den vackra kyrkan. Därifrån tog vi en tur genom de små gränderna. Tog oss en pita-rulle och en cappuccino längs med vägen. När vi var i närheten av garaget där vi parkerat började det regna. Vi hade i alla fall hunnit titta runt lite när solen sken. 

Sakta körde vi genom det vackra alplandskapet tillbaka mot Zürich. Där väntade en inbjudan till grill hos vänner. Blåsigt och regnigt men vi stålsatte oss och satt ute.