Norgeresan

Vår resa i Norge blev ganska mycket förkortad då jag fick problem både med mina axlar och min rygg. Bara att åka tillbaka och söka behandling. Vi hade ganska dåligt väder, och det höll i sig, så det var kanske tur i oturen att vi fick åka tillbaka tidigare. Några trevliga platser hann vi med att besöka i alla fall. 

Bjørnstjerne Bjørnsons hem

Lika bra att börja med ytterligare en författare, nämligen Bjørnstjerne Bjørnson. En av Norges största och mest kända författare. Han föddes 1832 och dog 1910 i Paris. Han var inte bara författare utan också diktare och samhällsdebattör. Det är han som skrivit texten till Norges nationalsång, 'Ja, vi elsker dette landet'. 1903 tilldelades han Nobelpriset i litteratur. Han skrev framför allt bondeberättelser och hans mest kända är nog 'Synnøve Solbakken', vilken är en del i en trilogi. 

Vi besökte hans hem i Aulestad, en vacker gård utanför Lillehammer. Huset ligger på höjden med fantastisk utsikt över dalen. Hit flyttade Bjørnson med sin fru Karoline Reimers. De fick sex barn tillsammans och elva barnbarn. Det sägs att Karoline inte var helt glad över att bo på landet. Hon var uppvuxen i Kristiania (Oslo) och tyckte om det sociala livet där. Trots det så har hon skapat ett underbart hem åt familjen. Det är hon som dekorerat rummen och det märks att hon har tänkt på  umgänge och bekvämlighet när hon inredde. 

I de omkringliggande ladorna finns ett par utställningar, varav en är en kort historik över Bjørnsons liv. Det framgår att han var mycket före sin tid. En flitig samhällsdebattör som pratade för kvinnlig jämställdhet och oberoende, om arbetarklassens villkor och om migranters rättigheter, bland mycket annat. 

Bjørnstjerne Bjørnsons arbetsrum

Røros 

Røros gamla stadsbebyggelse finns på UNESCOs världsarvlista och med rätta. Här går man på smala gator, mellan de gamla, färgglada husen som idag antingen är affärer eller bostäder. Den långa huvudgatan leder upp mot kyrkan på toppen av berget. Tyvärr är fotona lite gråtrista på grund av vädret. 

I  Røros byggdes ett smältverk 1644 då man hittade kopparmalm i området. Kopparverket var i drift fram till 1977 och är nu museum. Idag är det turistnäringen som är den stora inkomstkällan. Stadsbebyggelsen anlades när gruvan fick sina privilegiet 1646. Det är på historisk mark man rör sig här. 

Lite mer om den fina och säregna kyrkan. Redan 1651 byggdes den första kyrkan, som var en långkyrka i trä. På 1700-talet var den i så dåligt skick att man började planera för en ny, större kyrka, i sten. Kyrkan invigdes i augusti 1784 av biskopen i Nidaros stift. 

Kyrkobygget bekostades av Kopparbruket och dess emblem sattes på alla sidor om tornmuren. Arkitekten Peter Leonard Neumann ritade en åttkantig, vitkalkad kyrka med plats för ca 1 600 personer. Riksantikvarien har utsett den till en av de tio mest uppmärksammade kyrkorna i Norge. Här håller man gärna med, den är väldigt vacker, både ute och inne. Interiören är i dova färger och längs med väggarna finns en 'passage' med säten bakom en balustrad kantad med gardiner. Mycket intressant för trots att vi besöker många kyrkor har vi aldrig sett något liknande. 

I bakgrunden den med gardiner 
inredda kyrkoraden

En annan historisk händelse skedde här. Tillsammans med mer än 300 andra kyrkor i Norge var den vallokal för val till 1814 års norska konstituerande församling, vid Norges första nationella val. 

Här finns också ett svenskt samband om än inte så trevligt. Svenska trupper brände staden både i juli 1678 och juli 1679, men återuppbyggdes i samma stil. I december 1718 belägrades staden av karolinerna. Mer om detta i en annan post. 

Leka

Leka är en ö i ungefär i mitten av Norge och den har varit bebodd i minst 10 000 år. Stora delar av ön består av serpentinit och olivin, vilket ger den karakteristiska gulröda färgen. Dramatiska klippformationer reser sig, kala och gulröda, mot himlen, ungefär som man ser i amerikanska western filmer. Klipporna som ger detta speciella skimmer tillhör egentligen berggrund djupt ner i jorden. När den kommer i kontakt med luft, skapar den en kemisk reaktioner som för ytan gul i dagsljus och röd i solnedgången. Leka är sålunda en bit av en gammal oceanisk skorpa som pressades upp när Amerika stötte ihop med Europa-Asien för ca 400 miljoner år sedan. Så egentligen skulle denna lilla ö ligga på andra sidan Atlanten. 

Vi hade tur med vädret när vi kom över till Leka sen eftermiddag, så vi tog bilen och körde runt ön för att titta på dessa märkliga klippformationer och färgerna som spelade i solnedgången. Vi hittade en fin camping med underbar utsikt över havet. Dagen efter var det tyvärr full storm och regn så vi fick kura ihop oss inne. Nästa dag var dock fin och solig och vi gjorde en ny tur runt ön, samt promenerade i ett naturreseervat. Mycket vackert överallt.

Så här fin utsikt hade vi från campingen

Här finns även kulturlämningar, mer än 400 sådana, från före 1537. Här finns stenåldersfynd, grottor, grottmålningar, bergsfors, hedniska kultplatser och gravhögar. Tyvärr kunde vi inte se grottmålningarna då de endast var tillgängliga via guidade turer och ingen passade oss. 

Det finns en plats som heter Örnrånet och det visade sig vara en sann historia. Den 5 juni 1932 på ön Kvaløya blev, enligt historien i alla fall, treåriga Svanhild tagen av en örn och flögs upp i de närliggande bergen. Hon hittades senare vid en fjällstuga 1 700 m från där hon försvann. Idag finns en vandringsled upp till utsiktsplaten Eagle Robebry. 

En mycket vacker ö, med säregen natur, omgiven av hav och vindar.