En nördig historia - 1
Jag kanske ändå ska börja med freden i Knäred 1613. Två krig mellan ärkefienden - på den tiden - hade utspelat sig utan någon direkt vinnare; nordiska sjuårskriget 1563-1570 och Kalmarkriget 1611-1613. Det var freden efter det senare kriget som det skulle förhandlas om i Knäred. Protagonisterna var Gustav II Adolf och Christian IV, men huvudförhandlare var Axel Oxenstierna och Eske Lavesen Brock för danskarna. Förhandlingarna påbörjades 29 november 1612 och slutfördes den 20 januari 1613. De ägde rum i anslutning till stenbron i Sjöaryd som då markerade riksgränsen mellan de två länderna.
Det var bara att ge sig iväg en solig, men kall morgon. E6an från Malmö mot Laholm och Knäred. Ju mer jag körde ju mer kom jag ifrån de stora vägarna och helt plötsligt befann jag mig, mer eller mindre, mitt i skogen. Knäred var första anhalt och jag hade väl inte så stora förhoppningar på att där skulle finnas något som minde om tiden för freden. Jag hittade dock en hembygdsgård där man satt upp informationstavlor. Intressant att läsa, men inte så mycket att se.
Sjöarydsstenen |
Fortsatte från Knäred för att försöka hitta det stenmonument som satts upp i Sjöaryd för att minnas förhandlingarna. Genom de djupa skogarna i Småland gick färden, förbi sjöar, små byar och enstaka hus utefter vägen. Jag funderade på om jag någonsin skulle hitta stenen. Till slut, när jag väl ankommit till Sjöaryd utan att ha sett skymten av några minnesmärken, såg jag en kvinna som var ute med sin hund. Stannade och frågade om stenen. Hon visste besked. Några kilometer längre fram skulle den finnas. Jag tackade och fortsatte. Jodå, där stod plötsligt en sten vid en avtagsväg in i skogen. Den restes dock först 1912. Jag klev ur, nöjd med att ha hittat detta minnesmärke av två mäktiga kungar. Även om de inte själva förhandlade fram freden så fick de i alla fall skriva på. Nöjd klev jag ur bilen för att ta ett par foton. Enligt de uppgifter jag hade skulle det finnas en stenbro där förhandlarna sprang fram och tillbaka med olika bud. Den syntes dock inte till. Kanske fanns den längre in i skogen, dit jag inte ville gå själv. Dessutom var det kallt och jag hade inte något riktigt varmt med mig. Jag bestämde mig för att avstå och åka hit igen med Martin. Han är alltid pigg på en promenad i skogen.
På baksidan finns följande inskription |
Så var det då dags för kungsmötet 1629. De bägge kungarna skulle träffas i Ulfsbäcks prästgård, nordväst om Markaryd. Idag ligger den mitt ute i skogen, långt från allfarvägarna. I början av 1600-talet låg den ”i skärningspunkten för kampen om makten i Norden, mellan Sverige och Danmark, bara några kilometer norr om gränsen till det danska Skåne.” Den här gången var det inte fråga om gränstvister eller handelstullar, utan det stora religionskriget i Tyskland, vad vi idag benämner trettioåriga kriget. Christian IV hade begärt mötet och G II A hade gett efter. Han var inte så glad efteråt. Mycket politik låg bakom och för svenskt vidkommande blev mötet resultatlöst.
Ulfsbäcks prästgård |
För mig blev förhandlingarna i alla fall ett utflyktsmål, så inte helt bortkastat. Som vanligt inte så lätt att orientera sig i de småländska skogarna. Hade fått för mig att det låg i närheten av Markaryd så tog en tur dit. Passade på att tanka. Det finns inte så många bensinmackar i de djupa skogarna, och jag ville inte riskera att bli fast någonstans. Google maps var inte till mycket hjälp den här gången, men jag hittade ett minnesmärke vid sjön och körde dit och parkerade vid ett närbeläget hotell. Visade sig vara ett promenadstråk så jag passade på att fråga en äldre man (han var säkert i min ålder, men ändå) som var på väg hem från sin promenad. Han visste besked och talade om hur jag skulle köra. Först gick jag ner till minnesmärket som visade sig vara en runsten. Det såg i alla fall ut så, men man tror att det är ett stort flyttblock av granit. Texten säger: ”Roe ristade med runor efter Håsten, (sin) broder.” Enligt informationen är risti runum inte känd från andra runskrifter. "Vikingatida runristningar i fast häll eller jordfasta block förekommer inte i Småland". Verkar som om stenen är lite av ett mysterium. Fin var den i alla fall.
Med min nya färdinformation gick jag tillbaka till bilen och gav mig in i skogen igen. Körde på smala skogsvägar och tag av in på en ännu mindre väg. Och, voilà, helt plötsligt ligger en stor gård framför mig. Det är prästgården. Det är dessutom inte den prästgård som stod där på 1600-talet. Den nuvarande gården byggdes på 1800-talet. Fin är den i alla fall. Jag hade läst att den numera är i privat ägo, men ägarna hade lämnat grinden lite öppen och det satt en informationstavla bredvid. Jag tolkade detta som att det var ok att gå uppför gången och upp till minnesstenen som står mitt framför huset. Den restes på 1780-talet och har signerats av Gustav III. Inskriptionen förtäljer att ”här diskuterade Gustav II Adolf och Christian IV gemensamma problem i broderlig, nordisk anda och försoning.” Kanske inte riktigt med sanningen överensstämmande.
Vägen till Ulfsbäcks prästgård |
Minnesstenen |
Här i Ulfsbäcks prästgård, nordväst om Markaryd träffades de bägge kungarna. I början av 1600-talet låg den ”i skärningspunkten för kampen om makten i Norden, mellan Sverige och Danmark, bara några kilometer norr om gränsen till det danska Skåne.” På den tiden fanns det inte så många vägar så transporter av olika slag gick via vattenvägar. Lite svårt att greppa att detta en gång var centrum för sådana viktiga möten. Historiens vingslag hörs i alla fall över platsen. Kanske på grund av tystnaden och läget långt bort från dagens stressiga värld. Här i prästgården har ju trots allt både G II A och Axel Oxenstierna övernattat och Christian IV besökt huset för förhandlingar. Jo, jag hör vingslagen.
Sakta kör jag bort från historien och in i verkligheten igen. Ute på E6an, full av trafik och oväsen skickar jag en tacksam tanke över att jag fått höra historiens vingslag under en kort tid. Stilla ro på platser som en gång var viktiga, men idag ligger lite avlägset och långt från allfarvägarna.
Kommentarer
Skicka en kommentar