Venus i Willendorf och en gammal ruin

6 September 2021

Vi lämnade bondgården och gav oss ner mot Donau igen. Vi började med en frukost på ett värdshus precis vid Maria Laachs pilgrimskyrka. En tur i kyrkan och runt den pittoreska lilla byn. Vi är på väg mot Krems, men det finns en del att se på vägen. 

Venus i Willendorf

I Willendorf grävde arkeologen Josef Szombathy fram en unik Venusstaty 1908. Snidad i kalksten av en bergart som är ovanlig i trakten har den färgats med rödockra. 1990 gjordes en ny analys av statyn och den uppskattades då vara 20-24 000 år gammal. Det är än idag okänt hur den har tillverkats och vad dess kulturella betydelse är. Det har hittats ca 200 liknande venusfigurer i Europa sedan denna upptäcktes. De är alla daterade till mellan- och sen paleolitikum, dvs mellan 250 000 till 10 000 f.Kr. Den senare tiden (40-10 000 f.Kr.) är den tid då den moderna människan (Homo sapiens och Cro-Magnon) invandrade till Europa. 

Muséet var tyvärr stängt (typiskt; Ruhetag den dag vi var där) men det finns en kopia av statyn (originalet på Naturhistoriska muséet i Wien) på den plats där den hittades. Det var bara att följa stigen uppför berget, mittemot muséet. Det kändes helt fantastiskt att se denna staty där ute i naturen. Utmed bergssidan där den hittades har man markerat olika lager från olika tidsåldrar. 

Originalet är bara 11,1 cm hög, men statykopian är lite större. Det finns naturligt nog flera tolkningar om vad den använts till och varför den tillverkats. Då storleken på figurens venusberg, vård, bröst och mage är överdrivna storleksmässigt tror man det kan röra sig om en fertilitetssymbol. Armarna, ganska små i förhållande till kroppen är korsade över bysten, ansiktet är osynligt, och det ser ut som om håret är täckt av hårflätor eller någon sorts huvudbonad. De lärde tvistar fortfarande om vad statyn användes till. Vetenskapliga kretsar avvisar tanken på att kalla henne Moder Jord-gudinna. Några föreslår att hennes fetma betyder att hon hade hög status hos ett jägar-samlar-folk. Utöver fruktsamhetstanken så tror en del att hon kunde symbolisera säkerhet och framgång, framför allt i förhållande till tillgång på mat. Orginalstatys fötter är tydligen alldeles för små för att figuren skall kunna stå av sig själv. Det spekuleras därför över att den kanske var avsedd att hållas i handen, snarare än att beskådas på avstånd. Vissa arkeologer tror på en bild av Moder Jord snarare än en lyckoamulett. 

Tyvärr kan inte jag heller bidra med något vad gäller tolkningen. Min första tanke när jag såg den gick mer åt en fertilitetssymbol, men det beror antagligen på att jag sett liknande figurer i andra sammanhang. I alla fall är det en säregen staty och även kopian ger fina vibbar. 

Borgruinen Hinterburg

Färden fortsatte utmed den blå Donau. Den ringlar sig genom det vackra landskapet där det ofta finns en ruin på topparna. I Neckarsteinach fann vi Hinterburg en vacker ruin, som dessutom inte låg alltför högt upp för en promenad. Temperaturen låg runt 30 grader så man orkar inte med alltför mycket. Vacker ruin med fin utsikt över Donau och de omgivande dalarna. Jag tycker det är något speciellt med borgruiner, de är så vackra även i sönderfallande tillstånd. 

De första källorna visar att borgen började byggas runt 1100. En Bligger von Steinach (1142-1165) nämns som ägare, och han son utvidgade borgen. Runt 1270 dog den äldsta grenen av släkten ut och borgen togs över av en biskop. Det sägs att den övergavs och förföll redan i mitten av 1300-talet. Borgen ägdes av olika släkter, ofta i anknytning till kyrkan. Den kom så småningom tillbaka till släkten Steinach som behöll det till 1635, då deras ägor upphörde. Det förstördes dessutom under trettioåriga kriget. Svenskarna får skuld för mycket i området. Arrendet gick vid denna tid över till stiften Worms och Speyer, vidare genom olika familjer tills den 1803 tillföll delstaten Hessen. 

Idag ligger den på österrikisk mark, delvis renoverad, mer ur säkerhetssynpunkt tror jag. Det är i alla fall trevligt att gå runt och se hur den var organiserad och så förstås, den oerhört vackra utsikten. Borgar har i många fall en dramatisk historia, trots att de idag utgör en ganska romantisk bild i landskapet. 

Vidare till Krems där vi övernattade på en camping. En god middag på Pizzeria Corleone i staden och ett zoom-möte med min bokklubb, blev en bra avslutning på dagen.