En vandring till Burg Thaur

Under corona så spenderar vi våra dagar med utflykter och promenader. Det är väl en av fördelarna med denna pandemi, att man kommer ut i skogen lite mer. Här i Österrike finns ju fina vandringsleder och vi provar för det mesta olika. Problemet för mig är att jag har svårt att gå när det är för brant. Det är därför en känslig uppgift för Martin att hitta leder som löper mer eller mindre horisontellt. Denna tur var perfekt ur den synvinkeln. Lite uppför till att börja med, men sedan var det ganska horisontellt genom vacker barrskog. 

Slutmålet för vandringen var en överraskning. Dessutom lyckades jag missuppfatta Martins information om slutmålet. Tyckte han sa att där skulle finnas ett torn (tower), men han sade 'Thaur'. Blev därför dubbel lycka när jag såg den vackra borgruin som låg framför mig. Du ser den på bilden ovan och nedan.

Slottet byggdes i slutet av 1100-talet av grevarna av Andechs. Från 1232 finns dokumentation om att både slottet och den närliggande saltgruvan tillhörde greve Albert III of Tyrolen. Det ärvdes sedan av kommande generationer av de tyrolska regenterna tills linjen dog ut.  

I slutet av 1400-talet moderniserades slottet av ärkehertig Sigmund den rike och hans efterträdare (den berömde) Maximilian I. Båda använde slottet som jaktstuga och spenderade en förmögenhet i utbyggnader och moderniseringar.  

Trots det så förföll borgen så sakta under 1500-talet, delvis på grund av en brand som uppstod under bonderevolten 1525. Delar av slottet kollapsade och förfallet fortsatte under 1600-talet. Ett antal jordbävningar 1670 ledde till att slottet blev en ruin och har så förblivit. 

Borgen ligger 820 meter över havet på en liten kulle ovanför byn Thaur, nordväst om Innsbruck. En gång i tiden tog det upp en area av 3.000m2 och var en av de största byggnaderna i regionen. Det ansågs som den största och starkaste fortifikationen i Inndalen, tillika med eget hov. I modern tid har slottets murar reparerats och delvis återställts och används för kulturella ändamål. Eller som ett utflyktsmål. Det ligger sagolikt vackert på höjden med en strålande utsikt över dalen. (Bakgrundsinformation från Wikipedia).  

Stället är så vackert att vi har besökt det ett flertal gånger. Andra gången tog vi en genare, om än brantare väg upp till borgen via den vackra Romediuskyrkan. Där låg tidigare en äldre kyrka, nämnd redan 1367. Den förföll och en ny kyrka byggdes 1640, som i sin tur ersattes av nuvarande kyrkan som är från 1778-79. Det var en solig dag och massor av snö. Vackert som ni kan se av bilderna nedan. 

 

Vad gör ni för utflykter i coronatider? Berätta gärna i kommentarerna.