Svenskinvasion!

 

När man åker runt i Österrike, nu mest i Tyrolen, så blir man medveten om vilket rykte svenskar har. Jag talar här om invasioner. I modern tid betyder det skidåkare som vill leva livets glada dagar en vecka om året i alperna. Under denna vecka pressas allt in, speciellt alkohol, vilket leder till en del kontroverser med den lokala befolkningen. Det fanns en tid när svenskar var portförbjudna på en del platser. Tack och lov har detta nu rättat till sig och jag tror att de flesta skidåkare numera håller firandet på en rimlig nivå. Njuter av snö, berg, fin natur och skidåkning.

Ska man tala om invasioner i den bemärkelse vi oftast tänker på dem, får vi gå tillbaka till 1600-talet. Närmare bestämt till trettioåriga kriget då svenska armen härjade i dessa trakter. Av dessa härjningar finns en del historiska lämningar kvar. 

I torsdags var det en fin, solig dag och vi tog bilen och körde upp i bergen till Leutasch. Det ligger i närheten av Seefeld, nära tyska gränsen. Vi drog oss ner mot gränsen och stannade någon kilometer innan för att ta en titt på Porta Claudia. Det är en fästningruin, belägen vid Scharnitzpasset, som en gång i tiden bevakade gränsövergången mellan Scharnitz i Tyrolen och Mittenwald i Bayern.  

Under medeltiden tillhörde passet grevskapet Werdenfels. Tyrolens gräns låg vid denna tid vid norr om Seefeld, och det långsiktiga målet var att pressa fram gränsen till det strategiskt viktiga Scharnitzpasset. Man lyckades nästan men fick stanna en kilometer söder om Scharnitz. Här ratifierade Maximilian I och prince-Bishop Philip of Freising ett avtal i oktober 1500. Det var dock inte förrän 1633, som man fick rättigheter att bygga fortifikationen. Och, varför byggdes fästningen? Jo, för att stoppa den framryckande svenska armén, som under trettioåriga kriget härjade i denna del av Europa. Bygget initierades av Claudia de' Medici, änkehertiginna av Österrike och prinsessa av Tyrolen, därav namnet. Fästningen byggdes ut genom åren och utsattes för invasionsförsök från andra än svenskarna. Napoleons armé var här förstås och belägrade passet 1805. Men det är en annan historia. 

Goethe var förbi 1786 på sin italienska resa och han beskrev gränsen så här: "enclosed by a rampart that sealed the valley and was joined to the mountains."

Det är en vacker plats. Som du ser på bilden ovan så var det så mycket snö när vi var där, så omöjligt att ta sig fram till ruinen. Vi får återvända när snön smält. 

I en annan post ska jag berätta om hur några kvinnor hindrade ryttare från svenska armén att ta sig vidare.   

Svenskinvasionerna har även satt sin prägel på språket. Här talar man om "Schwedenbomben" (Sverigebomber). Det har ingenting med bomber att göra, tack och lov, utan det är helt enkelt vad vi i Sverige kallar kokos- eller chokladbollar. Ska man dra det till sin spets kan man ju säga att de ser ut som kanonkulor, så referensen är kanske inte så dum. Vi har också "Schwedische Gardinen" (svenska gardiner) som betyder fängelsegaller. Att sitta bakom svenska gardiner betyder sålunda att sitta i fängelse. För att gå över till lite mer fredliga referenser så har vi Schwedenplatz (Sverigetorget) i Wien. Det är ett torg i centrala Wien, precis vid Donaukanalen. En av kollektivtrafikens viktigaste knutpunkter. Fram till 1919 hette det Ferdinandplatz. Det döptes om till minne av Sverige som tack för svenska hjälpinsatser efter första världskriget. 

Det var några svenska anekdoter från Österrike. Det har snöat i natt, men här i staden har det nästan redan försvunnit. Vi ska strax ta oss ut för att besöka Zeughaus-muséet här i Innsbruck.