Dubrovnik, en stad som ingen annan

24 september 2021

Så var det då dags att besöka Dubrovnik. Staden som på något sätt var höjdpunkten, eller den plats vi kände att vi måste besöka i Kroatien. Campingen låg på en höjd så för att ta sig ner till vattnet fick man traska ner för ett antal trapport. Neråt är väl ok, men sedan ska man upp också...

Solnedgång nedanför campingen

Dubrovnik från vattensidan

Dubrovnik från vattensidan

En vattentaxi tog oss in till Dubrovnik. Vackert väder som vanligt med stekande sol. Dubrovnik är något helt unikt. Så vackert bland trånga gränder, gator med vita, slitna stenar, fina torg och vackra hus. Vad man tydligen gör är att köpa biljett till rampen som löper runt staden. Det gjorde vi förstås och tog oss runt under ett par timmar. Man har fin utsikt både över staden, havet och omgivningen. Här och där finns små barer och en del museum att fördriva tiden med, lite därovan. Vi besökte Maritime museum som var mycket intressant. 

Efter den rundturen var det dags att få något i magen. Det blev mexikanskt...ja, jag vet, men i alla fall. Därefter fortsatte vi utforska gränderna. Vi hittade House of Marin Drzic (Dom Marina Drzica). Han levde på 1500-talet och anses som en av de bästa renässansförfattarna med både teaterstycken och prosa på sin lyra. 

Dubrovnik har en historia som går tillbaka till 600-talet då den kallades Ragusa. Då var den skyddad av bysantinska riket och senare av Republiken Venedig. Mellan 13-1800-talen var Dubrovnik en fri stat. En välmående stat som grundade sin välfärd på sjöfarten, och dess handelsflotta var en av de största i Medelhavet. Under 14-1500-talen var den känd för sin rikedom, skickliga diplomati och som den kroatiska litteraturens vagga. Dessa område var aldrig större än 1 375 km2. Den led av pest och upprepade jordskalv. Det största hände 1667 och stora delar av staden förstördes. Därefter försvann dess forna välstånd. 

Napoleonkrigen påverkade också staden, liksom stora delar av Europa och 1814 intog österrikarna staden och kom i besittning av den efter Wienkongressen 1815. I modern tid skadades staden svårt under det kroatiska självständighetskriget (1991-95). Vi såg hus med skyltar om hur de skadades och hur de nu byggts upp. Idag är det mesta reparerat. 

Staden är otroligt vacker och Martin och jag var överens om att det var en av de vackraste vi sett. Den ligger magiskt vid blå-turkost hav, med berg, eller kullar mot landsidan. Paradgatan, som nästan är som ett avlångt torg, är något av det finaste vi sett. 

En lång dag avslutades med vattentaxi tillbaka, en drink på en 'piratbar' så man nästan trodde man var tillbaka i Västindien. Och sedan...ja, ett antal trappor upp till campingen.