Några stilla dagar

14-15 september 2021

Från nationalparken tog vi oss vidare söderut via östra delen av Kroatien. Vi körde runt i vackra, men ödsliga berglandskap. Via staden Knin, majestätiskt belägen på en topp med en enorm fästning, fortsatte vi  ner i dalen och hamnade i Garjak en liten by mitt i ingenstans. Kändes det som. Där finns i alla fall en camping, belägen vid Perucasjön, som egentligen är en damm. Jättefin, med naturcamping och en del ställplatser. 

Eftersom det var så varmt började vi med ett dopp. Normalt går sjön/dammen 50 m från campingen. På grund av det torra vädret hade man använt vatten från dammen för jordbruk och bostäder. Det betydde att man fick gå ca 3-400 m över den torra, sprickiga sjöbotten för att nå vattnet. Gjorde ingenting för det var en dröm att simma där. Sötvatten, varmt, men ändå friskt och mjukt som silke. Vi stannade ett par dagar och bara tog det lugnt.

Det var nu dags att lämna bergen och bege sig mot kusten. Innan dess besökte vi kyrkoruinen 'The Church of Holy Salvation' belägen mitt ute på en slätt med bergen runt om. Helt magiskt. En av de vackraste ruiner jag sett, och jag har sett en hel del.

The Church of Holy Salvation

Kyrkan ligger idag iden lilla byn Cetina i det dalmatiska inlandet. När den byggdes på 1000-1100-talet låg den nära Vrlike. Den är ett av de äldsta och bäst bevarade monumenten från förromersk tid. Då det begav sig beställdes den som en privat kyrka av den lokala zupan/distriktsprefekten Gastika. Den dedikerades till minne av hans familj, enligt en inskription vid altaret som lyder: "AD ONOREM D (omi) N (u) MN (ostri) IESU CHR (ist) I EGO GASTICA HUPPANUS D (onavi) [...] I ET ANIMATE MEE ET MATR (i) S MEE NOMINE NEMIRA ET F (i) LIIS MEIS NOMINE. Vilket betyder att "kyrkan hade tillägnats Kristus och byggts på order av prefekten Gastika, son till Nemira." När jag läser inskriptionen (den finns inte kvar i själva kyrkan, det som hittats finns på arkeologiska muséet i Split) så tänker jag på inskriptioner på runstenar. Bortsett från referensen till Jesus Kristus förstås. 

Området är oroligt och har varit utsatt för överfall från olika håll. När ottomanerna invaderade området 1492 fick kyrkan och de omgivande bosättningarna stora skador. Många flydde till andra städer i området. Kyrkoruinen beskriva av flera resande under 1700-talet. Trots skadorna ansåg de som bodde där att det var en helig plats och pilgrimsfärder till kyrkan runt Kristi Himmelsfärdsdag fortsatte. 

Det var först i slutet av 1800-talet som man genomförde en utgrävning av platsen av franciskanen och arkeologen Lujo Marun. Rönen publicerades 1895-96. Som tur var tog han foton av kyrkan 1894, vilket blev ovärderligt för efterkommande arkeologer och forskare. Då fanns en kyrkvägg som inte längre finns. 

Att idag gå runt i kyrkan blir en nästan sakral upplevelse. Ödsligheten i landskapet runt omkring, slätten, bergen i bakgrunden, den stekande solen (det var över 30 grader när vi var där) ger en känsla av att man är långt, långt borta från den värld vi lever i idag. 

Fästningen i Knin

Vi drog oss ut mot kusten. Länge efterlängtat med förhoppning om bad och avkoppling. Men först stannade vi till i Knin för att besöka den stora fästningen. Enligt arkeologerna har området varit befolkat sedan 500-talet. Den har mest använts i defensivt syfte. Den är 470 meter lång och 110 meter bred, så ett stort område att täcka denna heta dag med 33 grader. Vi gick runt i sakta mak, passerade förbi försvarstorn med kanoner, personalbostäder (om man nu kan kalla det så) och till och med en fängelsehåla. Inte roligt att sitta där kan jag tänka. Fästningen har byggts ut under århundradena i olika etapper. Man får förmoda med anledning av risken för överfall. På 1300-talet delades fästningen upp i en liten och stor stad. Den mindre staden användes mest av försvaret av Knin medan den större delen består av lägenheter för stadens guvernörer, biskopar och zupaner. Förorterna låg utanför murarna.  

Ingång till fästningen

På 1400-talet ökade faran i och med ottomanernas sikte mot Europa. Ytterligare en försvarsmur byggdes och det är den porten man går in i fästningen i idag. Ottomanerna belägrade Knin i maj 1522 och segrade. I slutet av 1600-talet erövrades området av venetianerna som höll det fram till och med 1797 då Venedig föll. 

Man märker att det har varit ett oroligt område att bo i. Hot från alla håll och kanter. Så sent som 1991-95 utkämpades kroatiska självständighetskriget med anledning av Jugoslaviens splittring. Idag är det dock ett fridfullt område, och vi får hoppas att det så förblir. 

Mot kusten

Så, äntligen dags för kusten och vi ställde kosan mot Sibenik. Vi hade tänkt oss en tur i den gamla staden, med dess rika historia. Den stora camping vi ställt in oss på var fullbokad, även om vi fick en ställplats för natten. Vi beslutade oss dock, dagen därpå, för att fortsätta och ta Sibenik på hemvägen. Vi åker mot Trogir och några dagar på en av de bästa campingplatserna, Rozac.