Split, Diocletianus palats och ön Hvar

19 september 2021

Det här var inte riktigt min dag, men så är det ju ibland. Jag hade sett fram emot dagen då vi skulle besöka Split där Diocletianus byggde sitt fina palats. Vi anlände genom förstäderna, körde genom staden, ner mot hamnen där palatset byggdes. Split är en ganska ful stad. Påminde mig alltför mycket om Sovjetunionen och kommunismens byggverk. Vatten kan ju göra nästan vilken plats som helst fin och speciellt om det är turkost, blått och grönt som vattnet är i Kroatien. Vi började med att köpa båtbiljett till ön Hvar och hade sådan tur att vi fick parkera i kön till båten. Den skulle inte gå förrän kl 14 så vi hade 3 timmar på oss att titta på palatset.

Vilken besvikelse! Palatset, eller ruinen av det, syns nästan inte bakom alla souvenirstånd, restauranger och glasskiosker. Det var totalt överbelamrat av kommersiellt krimskrams. Dessutom hade vi oturen att komma när alla andra kom, så det var knappt man kunde se de öppna ytor som finns. Vi strosade i alla fall runt området. Det tog ett tag innan jag förstod vad som verkligen var palatset. Hela området av vad som idag är 'gamla stan' tillhörde en gång Diocletians palats. Den gamla delen av staden består numera av hus, restauranger o.d. Områdets transformation från palats till gammal stad har pågått under århundradena och är inget nytt påfund. Gamla stan är vacker med sina slingrande smågator och gränder, än en gång underbara stenar som utgör gatorna. Allt är bländande i en off-white ton som lyser upp även den mörkaste gränd.

Vem var då Diocletianus?  Gaius Aurelius Valerius Diocletianus föddes omkring 243 i den då romerska provinsen Dalmatia. Dalmatien idag är en region i Kroatien. Efter att i runt 20 år varit romersk kejsare drog han sig år 305 tillbaka till det palats han låtit bygga. Han dog där år 311 (eller däromkring). Han var den siste av de många soldatkejsare som styrde romarriket, och dessutom den ende romerske kejsare som frivilligt lämnade ämbetet. Alla andra blev antingen avsatta med tvång eller dog medan de var kejsare. 

Diocletianus stabiliserade det romerska riket efter flera år av oro. Hans omfattande regleringar kan dock ha bidragit till den stagnation som satte in. Han gjorde framgångsrik karriär i armén och blev så småningom utsedd till kejsare av sina trupper. Det första han gjorde var att utnämna vapenbrodern Maximianus till medkejsare med speciella ansvarsområden. Han införde också den s.k. tetrarkin i romarriket, vilket innebär ett fyrkejsardöme. Ansvaret delades av två överkejsare och två underkejsare och tronföljare, caesars. Trots att han var professionell soldat ansågs han inte särskilt modig, däremot klok, energisk och väl begåvad inom organisatoriska områden. Diocletianus besökte aldrig Rom utan residerade mest i Nikomedia i Bithynien (nuvarande Izmit i Turkiet). Staden var Östromerska rikets huvudstad under Diocletianus regering. 

Så här såg palatset ut en gång i tiden

Hans regeringstid såg också den sista striden mellan kristendomen och statsmakten i romarriket. Förföljelserna pågick under flera år. Det var först 313 under kejsar Konstantin, två år efter Diocletianus död, som kristendomen blev laglig i romerska riket. Diocletianus avgick som kejsare år 305. Då hade han skapat ordning både ekonomiskt och militärt. Han såg också, till sin besvikelse, att tetrarkin förföll. Det är väl i och för sig inte så svårt att förstå, när man nu har historiens facit i hand och har sett hur de romerska kejsarna, för det mesta, var ganska maktfullkomliga. 

Palatset står i alla fall kvar och minner om Diocletianus. Det sträcker sig över 30 000 kvadratmeter och är en av de största bevarade romerska byggnaderna i världen. Det är svårt att få en överblick av palatset idag, då det genomgått så många förändringar och utbyggnader under åren. Efter en rundtur i gamla stan tog vi oss tillbaka till torget, eller den s.k. Peristylen, där det nu var mycket färre människor. Vi köpte biljett till katedralen/mausoleet och den är helt fantastisk. Inte likt något vi sett tidigare. 

Officiellt heter den Sankt Domnius katedral, tillägnad stadens skyddshelgon Sankt Domnius. Den består av ett byggnadskomplex, ursprungligen kejsarens mausoleum och en senare tillbyggd kampanil. Mausoleet uppfördes år 305, och blev på 600-talet en kristen helgedom. Det har inte förändrats sedan det byggdes och det gör katedralen till en av de äldsta i Europa som fortfarande är i bruk. 

De århundraden som följde på Diocletianus död skulle komma att helt ändra palatsets funktion. Området överfölls i början av 600-talet av avarerna och slaverna. Det ledde till att befolkningen sökte skydd i palatset, och de mer bemedlade bosatte sig i vad som en gång varit kejsarens privata bostad. De mindre bemedlade fick hålla sig till tornen och rummen ovanför portarna. Från palatset utökades staden så småningom på grund av en ökad befolkning. Som vanligt är i området så verkar det ständigt vara ockuperat av olika stater. Från 900-talet ingick det i det kroatiska kungariket för att senare lyda under bl.a. kungariket Ungern, republiken Venedig och Österrike-Ungern. 'The Usual Suspects' så att säga. 

När man hör historien är det kanske inte så underligt att palatset har genomgått en drastisk förändring sedan Diocletianus dagar. Det lockar dock filmmakare. Flera scener från Game of Thrones har spelats in här. Det blir kanske att kolla på serien igen. Det verkar som om Kroatien har använts flitigt i den serien, då flera platser ståtar med att ha varit inspelningsplats. 

Dags att vända tillbaka till hamnen och båten över till Hvar. Tog ca 2 timmar. Vi stannade först till i Stari grad (den gamla staden) en liten pittoresk by, snarare än stad. Även här fina gränder. Vi upptäckte att den kroatiske poeten Petar Hektorovic (1487-1572) byggt sitt sommar residens här, kallat Tvrdalj Castle. När ön attackerades av ottomanerna på 1500-talet förstärkte Hektorovic huset så att lokalbefolkningen kunde ta skydd där. 

Man kan bara vandra runt i trädgården, då själva palatset inte är öppet. Man går genom en portal för att komma in i trädgården som är helt omringad av en mur. Tanken går onekligen till en klosterträdgård. Här finns en anlagd trädgård. Hektorovic odlade kryddor och medicinalväxter här. Fiskdammen pryder sin plats och hela trädgården är kontemplativ. 

Vi fortsatte vår rundvandring även om magen nu sa ifrån. Det är svårt att hinna äta något och vi hittade inget speciellt i byn, så fortsatte mot campingen. Den låg fint vid vattnet, men toaletten låg uppe på en brant kulle, så varje gång du behövde gå dit fick man nästan klättra upp. Humöret förbättrades inte av att jag var såååå hungrig. Som tur var låg det ett par restauranger alldeles i närheten.

Den vi valde såg fin ut, med vita dukar och låg precis vid havet. Jag valde pilgrimsmusslor till förrätt och musslor till huvudrätt. Såg fram emot att äta seafood. In kommer en pilgrimsmussla. En, så liten att jag hade behövt ett förstoringsglas. Den var svindyr, tror den kostade runt 65 kr och smakade inte ett dugg. Min förhoppning stod vid musslorna. Man har ju belgiska musslor färskt i minne. De skulle serveras med vin och vitlök, vilket lät som en lovande kombination. In kommer musslorna i någon sorts diffus sås/soppa. Verkar som om vinet och vitlöken var blandad med skorpsmulor. Var inte heller gott. Alltså, inte min dag idag. Vi smaka lite av Martins seafood risotto istället.

Vi hade i alla fall tur med vädret
och utsikten

Så var denna dagen tillända, nu var det bara att klättra upp på berget och borsta tänderna och görs sig i ordning för natten. Dessutom måste man ju naturligtvis också gå upp en runda under natten. Det är då man ser stjärnhimlen och man får väl trösta sig med det, där man står och hämtar andan utanför toalettdörren.