Frösön och Wilhelm Peterson-Berger

 23 juli, 2021

Nästan anhalt blev Frösön som lär vara så vacker.  På väg dit passerade vi Rödön och Undromskogen där det finns en järnåldersgård från ca 400-600-talet e.Kr. Det grävdes ut på 1980-talet och medelst träramp tar man sig runt området. Sagolikt vackert i skogen. Utmed rampen finns skyltar som berättar om hur det såg ut på den tiden. Mycket intressant. 

Vi fortsatte i solskenet och kände att det var dags för en fika eller lunch. Vi såg ytterligare en brun skylt mot 'Sommarhagen', med en kaffekopp vid sidan av. Alltså lovande. Jag slog upp Sommarhagen och fann till min förvåning att det var Wilhelm Peterson-Bergers hem. Vilket fem-etta att hitta något sådant. Vi körde upp på höjden där huset låg. Det är numera museum och café och ligger sagolikt vackert med utsikt över Storsjön och nejden. 

W P-B (1867-1942) var inte bara tonsättare utan även kritiker och musikskriftställare. Vi började med museet där vi kunde gå runt med audio-guide. Han byggde huset själv i en blandning av nationalromantik och jugend (det stod klart 1914). Huset präglas av hans idéer om utformning, inredning och färgsättning. Tidningen Forum utsåg år 2000 inredningen. till en av Sveriges bästa under 1900-talet. I audio-guiden ingår även en del av hans alster, t.ex. favoriter som Sommarsång och Intåg i sommarhagen. Man kan tänka sig att han blev inspirerad när han satt vid skrivbordet med utsikt över sjön. Mycket vackert hus. 

P-B var i sin musik influerad av bl.a. Grieg och Wagner. Han ville förena folkmusik med konstmusik. Hans mest kända pianostycken går i nationalromantisk anda. Själv har man tragglat med Frösöblomsteer bara för att de är så vackra. På flygeln i vardagsrummet låg faktiskt precis the nothäfte som jag själv har. Kanske ska man försöka sig på att spela igen? Han hade många strängar på sin lyra och skrev även verk för orkester och symfonier. När han 1895 flyttade till Stockholm blev han så småningom musikkritiker vid Dagens Nyheter. Han blev vida känd för att vara vass och blev dessutom omstridd, vilket ledde till att han skaffade sig fiender inom musiklivet. 1930 bosatte han sig permanent på Frösön. 

Vi avslutade med kaffe och räkmackor. Till underhållningen hörde också en artist som spelade och sjöng i parken till njutning för alla cafégäster. Det är väl i sådana här lägen det känns som om man är på semester?

Därifrån tog vi oss till Sonfjället där vi övernattade. Martin var uppe tidigt nästa morgon för att gå upp på berget. Han hade en förhoppning om att se björnar, men de syntes inte till.