Mora och Zorn
24 juli, 2021
Mora var nästa mål. Där finns Zorn-muséet och naturligtvis målet för Vasaloppet. Det var en solig och varm dag och vi började med lunch på Café Zorn och satt ute i trädgården. Jag visste inte riktigt när vi skulle anlända så hade bokat visning av Zorngården kl 15.30.
Zorngården i bakgrunden. Statyn var en present till frun Emma |
Gården där Emma och Anders Zorn bodde är mycket vacker. De var gedigna samlare och väggarna fylldes med konst. 1886 förvärvade Anders Zorn marken som ligger bredvid Mora kyrka. Han flyttade sitt barndomshem, som bara var en liten timmerstuga, till platsen och byggde, under flera etapper, ut huset.
Anders Zorns mamma Anna fick tidigt lämna barndomshemmet i Yvraden för att hjälpa till med försörjningen. Hon fick jobb på ett bryggeri i Uppsala och där träffade hon bryggmästaren Leonard Zorn. Han flyttade till Helsingfors och Anna, som nu var gravid, reste tillbaka till Yvraden och födde Anders. Flera år senare fick Anna kontakt med Leonard och hon skickade en teckning som Anders gjort. Leonard blev mäkta stolt och ville betala för sonens utbildning. Tyvärr dog han kort därefter. Tack vare brevet där han erkände Anders som sin son, ärvde Anders 3 000 kr efter honom.
Efter studierna vid Kungliga Akademien för de fria konsterna i Stockholm började Zorn med porträttmåleri för att försörja sig. Det var så han kom i kontakt med Emma som kom från en fin familj på Östermalm. De förälskade sig men familjen tyckte inte Anders Zorn var något att satsa på. De kunde gifta sig först fem år senare 1885. Då hade Zorn varit utomlands, gjort sig ett namn och tjänat pengar till försörjningen av familjen.
Paret tillbringade flera år utomlands och det var när de återvände från Paris 1896. Utbyggnaderna fortsatte och gården stod klar för 1910. Inspirationen kom från Arts & Crafts-rörelsen och Emma var mycket intresserad av inredning. De skapade sitt hem för umgängesliv och hade många välkända gäster på besök; prins Eugen, Carl och Karin Larsson, Albert Engström och Erik Axel Karlfeldt. Rummen är inredda med en blandning av stilar både i möbler, gobelänger och tavlor. På andra våningen finns Stora rummet som mäter nio meter i takhöjd och där brukade gästerna samlas efter middagarna. Det är ett rustikt inrett rum, med träväggar, ett stort biljardbord, små grupper med sittmöbler, gobelänger och konst på väggarna.
När Emma Zorn dog 1942 testamenterade hon gården till Svenska staten. Hon hade dock en del krav. Matbordet är alltid dukat och porslinet skulle ändras efter årstid. På ett par ställen i huset står hundarnas vattenskålar och de ska alltid ha färskt vatten.
En bit av svensk historia känns det som när man går igenom huset. Inte bara för att Anders var en konstnär utan för att huset visar delar av såväl svensk tradition och kultur med inslag av utländska antikviteter och tavlor. Mycket intressant visning. Sist men inte minst vill jag nämna köket som var förnämligt för sin tid. En stor modern spis (inte AGA), en dammsugare (som tydligen inte riktigt fungerade) och en varmvattenberedare som Anders köpt i USA. Det var svårt hitta någon som kunde installera den, men när det väl var gjort fick de både varmvatten och värme i hela huset.
Väl ute gick vi en runda i den fina parken. Vi tittade in i Anders ateljé som inretts i ett uthus och tog en tur för att titta på statyerna och de vackra blommorna. Är ni i krokarna är det definitivt värt ett besök. Tyvärr hann vi inte titta på de utställningar som pågick på Zornmuséet. Det ligger alldeles bredvid.
På något sätt passar det att nu ta sig till Vasaloppets mål - I fäders spår för framtids segrar. Zorn var tydligen en Gustav Vasa fan och hade bilder på honom i huset. Han blev väldigt hedrad när han fick i uppdrag att göra en staty av honom som står vid målet. Den var färdig 1903.
Dags att söka nattkvarter så vi fortsatte söderut och hamnade i Torsby. Utmed Klarälven hittade vi Värnäs camping. Trevlig kväll med musikfrågesport vid restaurangen. Vi deltog inte men det var trevligt att höra musik där vi satt i skymningen med en bit mat och ett glas vin. En stilla, rofylld sommarkväll.
Kommentarer
Skicka en kommentar