Höga kustens skärgård med omnejd

Onsdagen den 9 juni, 2021

Efter gårdagens tuffa marsch på Skuleberget var det dags för en lättare utflykt i skärgården. Vi började med ett Rotsidan, ett naturreservat. Det är en fyra kilometer lång kuststräcka, i sydostlig riktning, med vackert slipade och plana diabashällar. Utmärkta att lägga sig på för att sola eller bara sträcka ut sig. Lätta att gå på efter de stora stenblocken dagen innan. Det verkar på sina ställen som om stenarna är uthuggna av mänsklig hand för något ändamål, men allt är gjort av naturen. Bränningarna gör att stenarna slipas av vattnet och rör sig kontinuerligt. Ett föränderligt landskap. 

Vi körde runt halvön och hamnade så småningom i Norrfjällsviken. Där hade vi blivit rekommenderade en restaurang, Fiskafänget. Fantastisk placerad precis i hamnen. Vi fick en plats ute med fin utsikt över sjön. Maten var fantastisk och vi njöt av restaurangmat efter senaste tidens lite påvra och enkla middagar i bilen. Strax bakom ligger campingen och där tillbringade vi en natt. 

Vi återvände sedan till  Havscampingen för att attackera Skuleberget. Det är ett nästan lodrätt berg, 295 meter över havet. Det finns olika stigar och klätterleder. Nedanför ligger Naturum där det finns en intressant utställning om området. På berget kan man se spår efter den högsta kustlinjen efter istiden. Då gick kustlinjen 285 meter högre än idag. Berget har dessutom idag världens högsta marina gräns/kustlinje, 286 meter över havet. 

Halvvägs upp ligger en grotta, som enligt sägnen ska ha härbärgerat rövare. Enligt Nordiska museet kom de till Skuleskogen och berget under 1600-talet. Då kallades den för Rövargrottan. Nu kallas den ibland för Kungsgrottan, då det sägs att Karl XI besökte den. Den ligger ganska otillgängligt till så man undrar hur han klarade av det.

Vägen, om man nu kan kalla den det, stupar rakt uppåt, och det blev återigen en brant klättring på stenblock och stenar, ibland varvade med trapport som man ställt upp för att göra vandringen lite lättare. Det är egentligen ingen större grotta, utan mer en urgröpning i berget. Man har en strålande utsikt därifrån. 

Efter att ha njutit av utsikten och vilat en stund fortsatte vi klättrandet uppför bergväggen. Äntligen uppe fick vi ytterligare fin utsikt över omgivningen. Så var det bara att gå ner igen. Som väl är så finns det en annan väg man kan ta ner. Tyvärr gick vi lite fel och hamnade under linbanan, men det gick det med. Efter denna pärs fick Martin hämta bilen och jag väntade på honom med en bok. 

Vi fortsätter norrut och hamnar i kvällningen i Lövånger kyrkstad.