Vi fortsätter norrut

Måndagen den 7 juni, 2021

Efter en söndag med sightseeing bar det iväg norrut. Vi hittade en fin camping vid Söderhamn. Enda nackdelen var att det var så mycket mygg så vi fick kura ihop oss inne. Det går det med. Dagen efter fortsatte vi till nästa mål, Höga kusten. Efter en snabb tur genom Härnösand fortsatte vi och körde över den mäktiga Högakustenbron, helt fantastisk. Stannade till på andra sidan bron, vid hotellet, och besökte turistinformationen och fick matnyttiga råd om vad som finns att se i området.

Vi fortsatte på småvägar upp till Docksta där vi hittade en fantastisk camping med ställplatser, Skulebergets Havscamping. Vi öppnade upp vanen, plockade fram bord och stolar och satte oss att beundra havsutsikten. Det blev en enkel pasta med tomatsås. 

Dagen efter körde vi mot Skulebergets nationalpark. Är man i området så måste den bara besökas. Fantastiskt vacker, rena urskogen. Här finns också intressanta geologiska fenomen, som visar hur delar av Sverige har rest sig ur havet. Vi siktade mot Slåttdalskrevan som Hannes rekommenderat. Turen började gott nog med utlagda träplankor, väldigt fint. Snart nog började stigen gå uppåt och det blev att klättra på stora och små stenblock, uppåt, uppåt... Efter ett tag delade sig vägen och vi valde att först gå upp på Slåttdalsberget för en bedårande utsikt. Helt slut efter att i princip ha klättrat på stenar hela vägen upp och det är brant! Vi satte oss ner en stund för att hämta kraft och titta på utsikten. 

Trodde inte det skulle vara så farligt att därifrån ta sig ner till den stora skrevan, men där misstog jag mig. Ett tag trodde jag att jag inte skulle klara det. Man får i princip hänga på stenar över en smal stig där det stupar brant neråt på andra sidan. Blev att ta fram apkonsterna och, trots en kropp stel som en pinne, lyckades jag på något sätt hasa mig neråt. En trätrappa ledde upp till skrevan som rent magiskt öppnade sig i berget. 

Slåttdalsskrevan är ca 200 m lång, 30 meter djup och 7 meter bred. Den klyver berget i två delar. Det var fantastiskt att ta sig igenom ut på andra sidan, trots ytterligare klättring på stora stenblock. De var i alla fall på horisontell nivå. Väl ute på andra sidan öppnade sig skogen och visade en liten sjö. Vi tog oss dit och vilade lite innan vi fortsatte. Här kan de djärva övernatta, men det hade inte vi i åtanke. Vägen fortsatte ner mot havet och, i alla fall jag, kämpade med trötta och värkande ben och fötter. Som väl var blev det så småningom mer skogsstig som var lättare att gå på. Stöten kom med sista kilometerlånga uppförsbacken. Martin satte iväg för att komma med bilen och hämta mig. Jag hann dock upp till parkeringsplatsen innan han kom. Efter fem timmars vandring var det skönt att sätta sig i bilen. 

Väl tillbaka på campingen blev det en varm och skön dusch och middag med lövbiff och sallad. Behöver jag tala om att man sover gott efter en sådan dag?