Mot Kebnekaise...

21-24 juni, 2021

Mot Kiruna där vi besökte turistinformationen, åt frukost på Café Safari och gjorde lite ärenden. Kostan var nu ställd mot Nikkaluokta varifrån man tar sig till Kebnekaise. Vi bokade in oss för fyra nätter på campingen/ställplatsen. Började måndagskvällen med att äta en utsökt renskav med potatismos och lingon på restaurangen och planerade för utflykten nästa morgon.

Mysig restaurang i Nikkaluokta och god renskav

Efter att ha träffat några som bestigit Kebnekaise vid förra campingen, så insåg jag att det är inget för mig. Har problem med fötter och ben när jag går för långt. Beräknad tid för bestigning och tur ner är mellan 10-14 timmar. För att ta sig till fjällstationen går man 19 km från Nikkaluokta. Jag följde i alla fall med Martin en bit på vägen. Man börjar Kungsleden redan här och de första sex kilometrarna leder till en sjö där man kan ta en båttur på 20-30 min. Den förkortar leden ca 7 km.  

I alla fall på väg mot Kebnekaise ...

Så långt följde jag med. Sa adjö till Martin och påbörjade turen tillbaka.  Första anhalt var båthamnen och den restaurang som nu hade öppnat. Det blev kaffe och våfflor med vispgrädde och hjortronsylt. Mums. Satt och läste en stund innan jag gick de sista sex kilometrarna tillbaka till Nikkaluokta. 

Det slutade på 16 km, och mina fötter var värkte. Mycket stenigt och många rötter tidvis. Dessutom problem med axlarna igen. Blev en skön dusch och sedan vila resten av kvällen. Tidigt middag och i säng.

Dagen efter hade jag hämtat mig så jag började städa och omorganisera för säkert 25e gången. Vi har insett att vi har alldeles för mycket med oss, vilket får åtgärdas när vi kommer tillbaka. Det tar ett tag innan man vet vad man behöver. Åt lunch, drack kaffe på restaurangen och läste lite. Sedan upptäckte jag att det var fotboll, Sverige - Polen. Tack vare Telenor streaming kunde jag se direkt på min iPad. Spännande och kul match, speciellt som Sverige vann. 

Medan jag tog det alldeles lugnt klättrade Martin upp på Kebnekaise. För honom, som är van bergsvandrare, är det lättare, men även han tyckte att det var lite jobbigt. Man stiger runt 1700 höjdmeter allt som allt. Inkluderar en bit ner för berget, upp för ett annat osv. Det var snö och soligt på toppen. Sex timmar upp och fyra och en halv ner. Han sov över på fjällstationen som visade sig servera verkligt fin mat. 

Dagen efter tog han helikopter tillbaka. Anlände i en illröd sådan och njöt av att ha sett bergsmassiven från ovan. Det blev en lugn dag, vi tog en liten promenad utmed floden, läste och vilade. Det är skönt att ha några vilodagar emellan. Det tar på krafterna att vara på väg hela tiden. Men imorgon är det dags. Då kör vi mot nya äventyr.