Burg Aggsbach och dess legender

4 September 2021

Vi har fantastiskt väder vilket gör sightseeing så mycket bättre. Vi började dagen med en gammal borg, Aggsbach som byggdes i början av 1100-talet. Som vanligt var på den här tiden gick ägandeförhållandena om varandra. Man tog, gav bort, förlorade och erövrade igen. Både kungar, hertigar och andra nobla familjer har ägt borgen. Efter att den siste av familjen Kuenring, Leopold II förlorade slottet 1355 förföll det. 

I början av 1400-talet fick Albert Vs kammarherre Jörg Scheck von Wald slottet. Dock med vissa förbehåll. Han fick i uppdrag att bygga om slottet för att säkra fartygens passage vid Donau. Scheck von Wald fick rätt att ta ut tullar av fartygen som seglade uppför floden. För tullen skulle han underhålla de dragbanor som drog pråmarna uppströms. Än idag kan man på vägnamnen utmed floden se var detta skedde. Det urartade dock och hans metoder blev mer och mer rövarlika. Han fick smeknamnet "Schreckenwald" som är ett ordspel på släktnamnet Scheck von Wald som betyder skogsskräcken. Namnet lär han ha fått på grund av grymhet mot befolkningen. Inom rövarkåren finns tydligen ingen känsla för varandra, för 1463 belägrades slottet av en annan rövare, Georg von Stain. Enligt von Stain var von Wald skyldig honom pengar så han tog helt sonika över slottet som säkerhet. Några år senare utvisades han dock av Ulrich Frihet von Graveneck  som styrde slottet under två år, innan han var tvungen att lämna det ifrån sig. 

Laglösheten var stor så hertig Leopold III, som nu var ägare av slottet, befolkade med olika sorters hyresgäster för att få slut på räderna. 1529 förstördes slottet av turkarna vid den första turkiska belägringen av Wien. Därefter byggdes slottet om till ett fort. Änkan efter den sista hyresgästen förvärvade slottet 1606 och därefter försummades det återigen. De följande århundradena hade slottet olika ägare och såldes 1819 till greve Franz von Beroldingen och förblev i familjens ägo fram till 1930, då Schönbühel (det fina slott vi ser från campingen) såldes till greve Oswald von Seilern Aspang. Slottet måste då ha varit ruinliknande i flera år. Det var familjen Beroldingen som genomförde de första säkerhetsåtgärderna för att bevara ruinen, och dessa avslutades av Oswald von Seilern. Det är väl tack vare dem som vi kan njuta av borgen idag. 

Det finns inga bevis för att slottet någonsin stormades genom direkt våld. Andra åtgärder har dock utnyttjats som svält vid belägringar som slutligen ledde till erövring av slottet. Ruinen har idag runt 55 000 besökare årligen. Vi var alltså två av dem. Man kan tack och lov köra ända upp till slottet. Dessa slott och ruiner tenderar att ligga högst upp på till synes ogenomträngliga höjder. Väl värt ett besök och man kan kan mer eller mindre klättra upp till takåsarna på ruinen. Fantastisk utsikt åt alla håll. 

Alla sådana här platser har av naturliga skäl sina legender. Här är några som är förknippade med Burg Aggsbach (från Wikipedia): 

"Hadmar och järnkedjan

Hadmar III von Kuenring påstås ha fångat fartyg som reste nedför floden med en järnkedja utsträckt över Donau. Detta blev för mycket för hertig Friedrich, som bestämde sig för att storma slottet. Men slottet var känt för att kunna motstå alla direkta överfall, så han tog till mer avskyvärda metoder.

Det fanns en handelsman från Wien med namnet Rüdiger som Hadmar hade attackerat flera gånger. Friedrich skickade Rüdiger till Regensburg, där han utrustade ett robust fartyg. Skeppet hade värdefull last på däcket och beväpnade soldater under däck när det seglade tillbaka nerför Donau. När det passerade Schönbühel på väg till Aggstein, såg det ut som ett fartyg med rik last, och det kvarhölls. Den dyrbara lasten hade lockat Hadmar själv till skeppet. När han gick ombord på fartyget övermannades han av soldaterna. Skeppet vände och kryssade mot Wien, där hertigen väntade. Det ledarlösa slottet togs omedelbart. Hertigen beviljade Hadmar sitt liv och sin frihet under förutsättning att han lämnade tillbaka alla stöldgods och sonade de skador han hade åsamkat. Några år senare sägs han ha dött i en liten by vid Övre Donau medan han var på pilgrimsfärd till Passau.

Jörg Scheck von Wald och Rosengården 

En annan legend berättar hur den grymma Jörg Scheck vom Walde höll sina mest besvärliga fångar på en liten utomhusplattform. Han kallade det sin rosenträdgård, och här kunde hans fångar antingen svälta eller hoppa till en säker död. Ett av hans offer sägs ha överlevt språnget in i trädtopparna nedan, uppmärksammade hertig Albert på de brott som begicks och guidade sina trupper in på slottet genom en hemlig väg."

Så vilt går det inte till idag. Fast Rosengården finns kvar, nu med beskyddande mur och stängsel runt.