Rikard Lejonhjärta, Beethoven och vinprovning
7 September 2021
Dagens utflykt hade jag sett fram emot ett bra tag, nämligen att besöka Dürnstein där Rikard Lejonhjärta satt fängslad ett antal år. Vi började med en tur i den lilla byn, med sina små gränder och gamla hus. Man blir direkt tillbakaflyttad i tiden. Trots det så pockar moderna tiden på och man måste bara börja med en frukost. Vi hittade ett fint litet bageri där vi inmundigade cappuccino och croissanter.
Det finns två vägar upp till borgen; en stig direkt från staden, men trappsteg uthuggna ur stenarna, eller precis vid ingången till byn där en väg bär uppåt. Den är också kantad med information om vad som hänt i borgen. Vi valde trapporna upp och vägen ner.
Rikard Lejonhjärta
De flesta känner väl till namnet Rikard Lejonhjärta, men kanske inte bakgrunden till hans berömmelse. För att börja från början så föddes han 1157 i Oxford och dog 1199 i Châlus, Limousin i dagens Frankrike. Han var kung av England från 1189 och hertig av Akvitanien från 1168. Son till Henrik II och Eleonora av Akvitanien, bor till Johan utan land, och kom från den normandiska ätten Plantagenet. Fina anor med andra ord.
 |
| På väg upp, upp ... |
Rikard visade inget större intresse för England. Däremot började han förbereda sig för att delta i det korståg som planerades i och med att de kristna rikena i Palestina hade lidit nederlag mot Saladin. Han började samla in pengar för att finansiera resan. 1190 hade han fått ihop vad han behövde och gavs sig iväg mot det heliga landet på det som kallas det tredje korståget. Han överlämnade regerande till några förtrogna, vilket inte brodern Johan var så nöjd med.
Korståget blev inte framgångsrikt och när de allierade övergav det insåg Rikard att han var tvungen att återvända till Europa. Där blev han i augusti 1192 tillfångatagen av Leopold V som han hade förolämpat under korståget. Han överlämnade i sin tur Rikard till kejsar Henrik VI. Han fängslades på borgen i Dürnstein. Det var ingen säreget svår fångenskap, men han, som var van att vara ute och röra på sig fann det svårt att vara instängd. Han frigavs 1194 mot en lösensumma på 150 000 mark, vilket var enorma pengar på den tiden. Det ledde också till att England fick ekonomiska problem en lång tid framöver.
Hans bror Johan (kallad 'utan land') hade i princip övertagit tronen, vilket dock Rikard förlät honom, och utsåg honom dessutom också till arvinge. I maj 1194 reste Rikard till Frankrike för att försöka ta tillbaka de områden han förlorat under sin frånvaro. Slottet Chalus, där han bodde, blev belägrat och han sårades av en pil och dog den 6 april 1199.
 |
| Belöningen, en fin utsikt. Man undrar om Rikard Lejonhjärta njöt av den? |
Beethoven i Gneixendorf
För ett tag sedan såg vi en österrikisk tv-film om Beethovens sista tid. Strax innan han dog besökte han familj och vänner i Gneixendorf. Dit ställde vi nu kosan eftersom vi var i närheten. Det är en liten sömnig ort idag, ligger i vindistrikten norr om Krems. Beethoven tillbringade tiden september - november 1826 här som gäst hos sin yngre bror Johann. Johann hade tidigare köpt slottet Wasserhof. Det litter pittoreskt i utkanten av byn. Numera är själva slottet renoverat och i privat ägo. Bostaden där Beethoven sägs ha bott i ligger granne med slottet. Ett litet palats i en stor trädgård, gömd bakom höga murar.
Utanför murarna till slottet finns stora informationsskyltar som berättar historien om slottet och Beethovens besök. En ensam besökare var där före oss. När vi står där och läser kommer en man i en gammal bil och frågar om det var vi som ringt om en visit till Beethovens hus? "Nej", sa vi, "men vi vill gärna besöka det." Då kom den andre mannen fram och sa att han ringt. Det var bara för oss att hänga på. Ibland har man tur.
Huset idag, är ganska nergånget. Skulle behöva en del renovering. Det är dock utnämnt till kulturhus i Österrike så jag förmodar att det finns restriktioner för vad man får göra. Någonting, nästan vad som helst, känns bättre än det tillstånd det befann sig i. Mannen som äger huset var mäkta stolt över det, med rätta, och guidar runt om man ringer. Han talade en fruktansvärd dialekt så det var lite svårt för mig att följa.
Han visade oss runt på övervåningen där det sägs att Beethoven bodde. Tre fina rum i fil med utsikt över trädgården. De var fint behållna och hade fantastiska målningar på väggarna. Möblerna var inte tidsenliga, men i alla fall något så när gamla. Det fanns dessutom ett piano där så man kunde föreställa sig Beethoven in action. "I detta residens komponerade han den nya sista satsen i sin stråkkvartett nr 13 (Beethoven) (opus 130). Han hade från början tänkt att Große Fuge skulle vara den sista rörelsen, som senare döptes till opus 133."
Beethoven var här med sin brorson och arvinge. Brorsonen hade försökt begå självmord den 6 augusti 1826 och tillbringade tiden före ankomsten på sjukhus. Beethoven såg det kanske som ett slags rekreation för dem bägge.
Men hur var det nu? Bodde Beethoven i det här huset eller i slottet Wasserhof? Därom tvistar de lärde än idag. Det fanns också en schism mellan Beethoven och hans bror. Beethoven gjorde gällande att han själv köpt huset, medan Johann menade att det var hans. Det finns kontrakt på köpet och där står det att Johann är ägare. Brorsonen beskriver i ett brev var de bodde; de hade ett rum med två fönster. Mellan fönstren fanns ett solur. Detta solur finns än i dag på slottet Wasserhof. Så vem vet. I vilket fall som helst var det ett spännande besök.
Vinprovning
Vidare till nästa by där vänner till Martin har en vingård, Ettenauer. Den 80-åriga pappan var där för att titta till druvorna och gav oss en vinprovning. Därifrån fortsatte vi till nästa vinvän, Hans Mayer i Eisenstadt, söder om Wien. Middag i den lilla pittoreska byn Rust, alldeles vid Neusiedlersee.
Kommentarer
Skicka en kommentar