Eisenstadt och Haydn

8-10  september 2021

Haydnmuséet

På vad som idag heter Joseph Haydn-Gasse 19&21 bodde Haydn med sin fru Maria Anna Theresia i 12 år.  Han levde mellan åren 1732 och 1809, österrikisk kompositör och tillsammans med Mozart och Beethoven den främste företrädaren för wienklassicismen. Haydn var otroligt produktiv och komponerade inte mindre än 108 symfonier, 68 stråkkvartetter, 13 pianokonserter, 3–7 violinkonserter, cirka 30 pianotrior, 52 pianosonater, 13 operor, 13 kantater och oratorier och 12 mässor.

”Det finns så få glada och förnöjda människor härnere, överallt förföljas de av sorger och bekymmer; ditt verk blir kanske en källa, ur vilken den sorgsne eller den av göromål nedtyngde mannen kan hämta vila och vederkvickelse för några ögonblick."

– Citat ur brev från den 70-årige Haydn till en beundrare"

Joseph Haydn var son till en fattig vagnmakare, som även var musikalisk. Hans talang upptäcktes tidigt och redan från 6 års ålder fick han undervisning. Enligt hans egna memoarer hade han en mycket musikalisk barndom. Hela familjen sjöng och spelade ofta tillsammans. 1740 upptäcktes hans sopranröst av kapellmästaren vid Stefanskyrkan i Wien och på så sätt blev han korgosse. Han fick även utbildning i klaver och violin. Vid denna tid började han även komponera. Sången tog slut vid målbrottet och nu fick han ge lektioner för att försörja sig. Samtidigt gick han i lära hos den italienske kompositören Nicola Antonio Porpora. 

Hans musik fick efter hand spridning som pianosonater i manuskript. Hans lyckade debut som kammarmusikkompositör med sin första stråkkvartett 1755, erbjöds hand en musikdirektörsplats på lantegendomen lantegendom Lukawetz nära Plzeň. Här skrev Haydn samma år sin första symfoni. När orkestern upplöstes 1761 anställdes han som 2:e kapellmästare hos furst Esterházy i Eisenstadt. Han befordrades till 1:e kapellmästare 1766, från 1769 anställdes han på slottet Esterházy där han verkade fram till 1790. Det var i furstens luxuösa sommarresidens som Haydn skrev det mesta av sin musik under nära 30 års tid. 1760 gifte han sig med Maria Anna Keller, men äktenskapet blev olyckligt. Efter furst Nicolaus död 1790 blev Haydn självständig. Det finns mycket mer att säga om hans karriär, men jag lämnar honom här i Eisenstadt och hans hem i så många år. Han dog av ålderssvaghet i Wien 1809 där han också begravdes. Hans kvarlevor flyttades 1820 till Haydnkyrkan i Eisenstadt

Innan vi besöker den var det dags att tänka på det lekamliga. Sålunda lunch på en bakgård med lummig grönska, därefter ett besök på Hans vingård en bit upp i bergen och en liten vinprovning. Sagolik utsikt från det lilla huset beläget mitt i vingården. 

Haydnkyrkan

Kyrkan byggdes i början av 1700-talet av prins Paul Esterházy, vid en tid då Eisenstadt var säte för familjen. Den ligger bara en kort promenad från palatset. Det är en kyrka som ingen annan. Vårt egentliga syfte med besöket var att Haydns begravningsmonument som finns där. Vi blev dock ganska överraskade av vad kyrkan dolde. 

Haydns grav finns i ett sidokapell och domineras av en stor marmorsarkofag. Mycket vackert och rofyllt rum. Det är därför lite makabert att resterna av Haydn kropp lades till vila vid olika tillfällen. Större delen av kroppen har vilat här sedan 1932, men skallen lades till första 1954. Haydn begravdes mitt under Napoleons ockupation av Wien så en enkel begravning hölls. Två män mutade grävaren och stal Haydns huvud. Det var inte vilka som helst utan Rosenbaum, en före detta sekreterare hos familjen Esterházy och Peter, en guvernör i republikens fängelse.

Vad var då orsaken till detta morbida förfarande? Vid denna tid fanns ett intresse för frenologi. Det var en för tiden populär vetenskap, numera diskrediterad, som försökte associera mental kapacitet med aspekter av kranial anatomi. Speciellt intresse var naturligtvis personer som uppvisat prov på geni under sin livstid.

För att göra en lång historia kort så gav en av förövarna upp experimenten och lät den andre ta hand om skallen. 1820 blev prins Nikolaus Esterházy av en bekant påmind om att han skulle föra över Haydns rester till Eisenstadt. När resterna grävdes upp blev prinsen rasande när det upptäcktes att skallen saknades. Man drog snabbt slutsatsen att det var Peter och Rosenbaum som var ansvarige. Genom en del avskyvärda manövrer lyckades de två trots allt behålla skallen. I slutändan vad Rosenbaum prinsen an annan skalle. Efter Rosenbaums död 1829 gick skallen från olika ägare. 1932 byggde prins Paul Esterházy en marmorgrav för Haydn. Han uttryckte vid detta tillfälle en önskan om att förena kompositörens rester. Efter ytterligare förseningar kunde dock skallen överföras 1954 och efter 145 år kunde Haydn äntligen komma till vila. Ytterligare en morbid detalj i hela denna morbida process är att när Haydns skalle skulle återställas så behöll man den ersättande skallen. Sålunda innehåller graven nu två skallar. Man kan undra vems den andra skallen tillhör. 

Kalvarienbergs ingång

Genom en ingång till vänster om altaret kommer man in i vad som kallas "Kalvarienberg" (Golgatakullen). Ett område fyllt med passager och grottor där statyer visar de 24 korsstationerna. "Statyerna, som är "levande, till och med prydligt målade" var franciskanska friars verk, som arbetade för över 250 år sedan. I historisk tid var Kalvarienberg en destination för pilgrimsfärder; enligt Jones, Kalvarienberg "på sin tid" betraktades som världens åttonde underverk. " Som i historisk tid klättrar besökare upp och ner på det lilla berget och går inom det och ser stationerna i följd."

När man kommer upp till toppen av kyrkan har man utsikt över Eisenstadt och den omgivande landsbygden. Ganska säreget och jag har aldrig sett något liknande tidigare. Fast, måste erkänna, att jag tänkte lite på Blomstermåla när jag såg det. 

Efter detta mastodontprogram tog vi oss ut på landsbygden igen och stannade på en camping i två nätter, där vi njöt av bad och avkoppling. Fortfarande mycket varmt, mellan 25-30 grader.