Vidare äventyr ...

28 - 30 juni, 2021

Vädret har varit lite grått och fuktigt de senaste dagarna. Nu lovades sol och lite varmare. Vi packade ihop och satte oss i bilen för att åka tillbaka till Abisko för en vandring i nationalparken. I Björliden upptäckte vi att det finns en gammal rallarkyrkogård. Vi parkerade på angiven plats i Tornehamn och gav oss iväg in i skogen och uppför backen. Mycket vacker väg som först ledde till Tornehamns kyrka, som ligger i ensamt majestät i skogen.  Det är en relativt ny kyrka som invides 1987. Allt i kyrkan är byggt av trä. Bänkarna, altarringen och altarbordet har byggts av snickare vid Kiruna kommun. Flera artister har bidragit med dekorationer av kyrkan. Väldigt fin, modern och fridfull. 

Tornehamns kyrka, vacker i all sin enkelhet

Vidare förbi kyrkan och på slingrande vägar tog vi oss högre och högre uppför berget, eller kanske ska man kalla det kullen? Rallarkyrkogården anlades i närheten av Björkliden för att begrava de som dog vid bygget av Malmbanan. Malmbanan är 50 mil lång och går mellan Narvik och Luleå. Den är en av världens äldsta malmjärnvägar och byggdes för att underlätta utvinningen av järnmalm i Norrbotten. Redan 1826 kom ett första förslag från en riksdagskommitté om att bygga en kombinerad kanal- och järnvägsled, men då ansågs kostnaderna för höga. Det var inte förrän 1882 som godkännandet kom. Efter många turer öppnades banan stegvis mellan 1891 och 1892. Kiruna med sina malmfyndigheter var dock utan järnvägsförbindelse så SJ påbörjade 1898 bygget av Riksgränsbanan mellan Gällivare och Riksgränsen, via Kiruna. Ca. 40 000 arbetare var involverade och banan öppnades för trafik 1902. 

Rallarkyrkogården

Rallarkyrkogården anlades 1899 för att begrava de män som dog under arbetet. Här ligger även kvinnor och barn begravda. Många rallare hade sina familjer med sig. De flesta som ligger här dog i en tyfusepidemi i början av 1900-talet. Här har även andra personer begravts, som på något sätt haft med järnvägen att göra. En av de mest berömda är kockan Svarta Björn. Man vet egentligen inte vem hon var. Många kvinnor kan dölja sig bakom myten. Hon sägs dock vara begravd på den plats som har inskriptionen "Anna Norge". 

Enligt "Vandringar på Rallarvägen" av Age Theander lyder legenden så här.

"Det lär ha kommit en vacker ung flicka gående längs Rallarvägen från den norska fjorden in på den svenska sidan av banbygget. Hon var alldeles för ung för att lämna sitt hem och för ung för att få jobb som rallarkocka.

Men rallarna tyckte om denna blyga, unga flicka som inte ville säga varifrån hon kom eller vad hon hette. Det berättas att de svenska rallarna uppfattade norrmännens benämning "børn" som björn istället för barn och så blev det mörka barnet kallat "Svarta Björn".

Att två kvinnor blev kära i samma karl var väl inte unikt, men att den ena dog i en "duell" är mer ovanligt. Svarta Björn lär enligt legenden ha blivit ihjälslagen med ett klappträ vid en av jåkkarna och förd av rallarna till Tornehamns begravningsplats."

Som vanligt är med gamla kyrkogårdar så är den vackert belägen och utstrålar frid och ro.  Den ligger en bit upp på berget i fjällbjörkskog och med en vidunderlig utsikt över sjö och berg. Korsen är vita och står mäktiga i skogen. Här finns också en minneslund och ett litet kapell. En värdig viloplats för de som blev kvar.